Om jag kunde flyga

Jag seglar högt över molnen i mina drömmar, jag har inga förväntningar på mig, jag slipper gömma mig i en annan del av världen. För det är det jag gör, kommer på ursäkter för att slippa flytta hem till den lilla Storstaden.
Mitt liv är som ett pärlband av oavslutade slut, som öppna sår ligger de och gapar efter mig... Jag har lovat så många att komma tillbaka och sedan aldrig återvänt.
Sommaren jag spenderade med snö och dunka dunka på Berghain... lät technon träna in i varje liten ven, jag lovade så många att komma tillbaka, men försvann. Åkte över haven och stannade kvar... jag sade att det var för min egen skull.
Hösten jag spenderade i ett land med obegripligt språk, jag kämpade, grät och blev kär i en internetkaraktär. Jag lovade och planerade ett liv, som aldrig blev, för mina ord blev så nötta och jag blev rädd och flydde till Europas mitt.
Det fanns en vinter då jag föll i snödrivor, skrattade ner i tequila glas, långt i väst sov jag i en säng med en svart katt och dess ägare, vi svor på kärlek, på heder och samvete, jag gav mig av, lovade att komma tillbaka.

Egentligen visste jag att jag aldrig skulle komma tillbaka, för jag levde så fort att min låga hade börjat fladdra, och jag gör det om och om igen.

Jag gör det fortfarande, och jag vill bara ut och äta det där gräset på andra sidan stängslet...